Bakom varje stor ledare står en stor kommunikatör. Det är, förenklat, en av Professor Sven Hamrefors (Mälardalens högskola) huvudsakliga poänger, senast på Ability Partners konferens om kommunikativt ledarskap. Ideologen Gustav II Adolfs framgångar beror till stor del på att han hade kommunikationsgeniet Oxenstierna vid sin sida. På samma sätt hade Englands drottning Elisabeth I Sir Francis Walsingham som drev hennes budskap och, för att ta ett obehagligt exempel, så hade Hitler sin Joseph Göbbels.
Nu är en Svensk företagsledare dessbättre långt ifrån den jämförelsen, men när det gäller att åstadkomma resultat så är budskapet klart. Den ideologiska ledaren (oavsett denne är kung/drottning, statsminister, VD eller en Generaldirektör) behöver ha en stark kommunikativ ledare för att ett starkt ledarskap ska uppstå.
Det påminner om den stora undersökning vi gjorde av samarbete mellan HR och information, där vi såg att båda parter gärna samarbetar om den andres område. HR samarbetade gärna om webben medan kommunikation gärna samarbetade om ledarskap. På det egna området ansåg man däremot båda att den andra parten saknade kompetens.
Cecilia Sjöblom, kommunikationschef från Skånes Universitetssjukhus, berättade om hur HR kunde anse att hon ”var inne och trampade i HR’s trädgård” när hon intresserade sig för kommunikativt ledarskap i samband med en fusion. Så svårt är det nog att få till detta verkligt viktiga gränsöverskridande samarbete i de flesta större svenska organisationer.
Om Sven Hamrefors har rätt i hur viktig denna roll är, och om inte HR och Kommunikationschefer skärper sig, är nog chansen stor att det här problemet löses ovanför huvudena på både HR och Kommunikation. Då kan många svenska VD:ar få den Oxenstierna de behöver.
