I DI-artikeln ”Svenskar allt sjukare” uttalar sig Lars Hjalmarsson, vd för Sveriges företagshälsor, lite besviket om att svenskarnas flitiga gymmande inte har gett önskat resultat på sjukfrånvaron. ”Att dela ut gymkort till personalen kommer inte att få ner sjuktalen” säger han.
Jag är rädd att många tolkar det som en dålig kostnads-intäkts-analys för investeringar i personalens motion.
Sjukfrånvaron är en konkret och väldigt mätbar kostnad. Det gör det lockande att använda det måttet i kostnads-intäktsanalysen istället för mjuka och abstrakta parametrar som ”må bra” och ”lycka”. Det påminner mig om ett ordspråk jag i min ungdom lärde mig från Jukka Laitinen, Controller på Trygg-Hansa ”Mät det som är viktigt, inte bara det som är lätt att mäta” sa han. Genom att utvärdera motion mot sjukfrånvaro har man inte bara missat en stor intäktskälla i kostnads-intäktsanalysen, man har gått ner sig i det träsk som Jukka varnade för.
Vill man se om motion sänker sjukfrånvaro så ska man mäta förändringen på samma människor. Om fem studenter i en skolklass tränar varje dag medan resten av klassen spelar dataspel och tittar på TV så blir inte klassen som helhet friskare. På samma sätt inbillar jag mig inte att jag ska kunna se i den svenska sjukfrånvarostatistiken att allt fler joggar och gymmar. För tyvärr motionerar inte alla.
Då är det bättre att titta på studier där man har mätt förändringen hos medarbetare som får motionera på arbetstid. I några studier minskar sjukfrånvaron så mycket att antalet arbetade timmar faktiskt ökar, men en jag tycker bra om är den där Ulrica von Thiele Schwarz, Petra Lindfors och Ulf Lundberg från Previa och Stockholms universitet studerade medarbetare på ett antal tandläkarmottagningar där en grupp fick minskad arbetstid, en grupp istället fick obligatorisk träning och en grupp inte fick någon förändring alls: Den grupp som fick motion förbättrade sig mest, men då var det framför allt den motionerande gruppens arbetsförmåga ökade. Sånt gör aktieägare glada.
Att andelen överviktiga svenskar fortfarande växer tolkar jag som att klyftan vad gäller motion ökar. På parkeringsplatser kring t.ex. Vasaloppet står nästan bara dyra bilar. Om den här motionsklyftan fortsätter växa, om Sveriges ungdomar fortsätter växa på bredden, då kan vi som motionerar ha noll i sjukfrånvaro utan att det märks i SCBs statistik. Det bevisar ingenting om lönsamheten i investeringar i motion.
I Wise Happiness, vår undersökning om lyckoskapande faktorer hos 5 000 svenskar, var just hälsan en nyckelparameter. Är man nöjd med sin hälsa så är man väldigt mycket lyckligare. Ungefär lika tydlig är forskningen som visar att lycklig personal också gör aktieägarna lyckliga. Lyckliga människor är mer produktiva, mer kreativa och bättre lagspelare. Som kund går jag mycket hellre till ett företag med lyckliga medarbetare, för de kommer att få mig att må bra. Därmed gör de sina företag lönsammare. Professor Sonja Lyubomirsky vid University of California, Riverside är en av många som påvisat detta samband. Shawn Achor vid Harvard är en annan.
Om motion kan få medarbetarna att må bättre så blir företaget alltså lönsammare. Motion ger oss endorfiner, motion hjälper oss hantera stress och motion motverkar depressioner och motion hjälper oss bli kvitt den övervikt som i det långa loppet skapar hälsoproblem och tidig död. Därför är det rimligt att t.ex. Wise subventionerar gymkort och låter alla anställda träna en timme i veckan på betald arbetstid.
