Det är köbildning redan på vägen ut till stormarknadernas Mecka. En hetsig bilist trycker sig förbi på trottoaren, hittar en minimal lucka, men fastnar bakom en buss och häver sig på tutan. Det märks att det är lördag. Alla vill shoppa, till varje pris, nu!
Långt senare har jag bara betalningen kvar på Ica Kvantum. Långa köer och just som jag är nästan framme säger en röst ”får jag gå före, jag har ju bara det här”. Det är ingen fråga, och innan jag hinner svara blir jag påkörd bakifrån, får ingen ursäkt, men hälsenan svider likväl.
”Nej”, säger jag bestämt och det tystnar runt mig. ”Nej, du får inte gå före!” Jag hör människan argumentera, men lyckas ta tillbaka min position. Hur resonerar hon egentligen? Bara för att min vagn är full har jag mindre bråttom?
Från sidan kommer nu ytterligare en person, med namnbricka och ett stort leende. En ung anställd har uppfattat situationen och börjar leende prata med mina tre barn som sitter mellan varorna i den överdimensionerade kundvagnen, ger dem varsin klubba.
”Pappa, det märks att det är lördag!”, säger min yngsta dotter med ett leende som smittar av sig. Den stressade kvinnan bakom mig suckar tungt och börjar fingra på mobilen, undviker den unge anställde ända tills hon lyckas ta in budskapet om att det finns en egen kassa för kunder med färre än 10 varor. Med triumf i blicken lämnar hon platsen bakom mig.
Vi har bloggat om köandets problematik tidigare och vikten av att hålla kunderna nöjda oavsett hur lång tid det tar att handla. Så vilken typ av kunder har du? De som skriker högt och till varje pris ska förbi i kön, eller de som troget väntar på sin tur? Kan du hantera dem båda, samtidigt? Vem är du själv när du hanterar dina kunder? Vad får det för konsekvenser, för dig och för din omgivning?
Kontakta oss så berättar vi mer.
// Theodor
