I Brilliants mångfaldsprodukt är den åldersmässiga variansen i varje arbetsgrupp en av flera nyckelparametrar. Spridning i gruppen är sunt. Det gör att fler perspektiv kommer in i diskussionen innan olika beslut tas. Dessutom minskar risken för att stora delar av gruppen samtidigt försvinner iväg på barnledighet eller pension. Tyvärr förstörs mycket av sunda åldersspridning från varsitt håll av en och samma lag: LAS. Erfarenheten hos de äldsta tvångspensionerar vi och i lågkonjunkturen åker ungdomarna ut eftersom mycket få ungdomar har de 18 års anställning som krävs för att få jobba kvar i t.ex. SAS. Vad händer då med innovationskraften? Är det vi medelålders som ska komma med de nya revolutionerande idéerna som behövs för att rädda bolaget, eller ska vi helt enkelt låta Ryanair och Norwegian stå för de nya idéerna?
Konstruktionen i LAS är nog snarare ett symptom än grundorsak. LAS återspeglar våra attityder. Segregation är en stark trend i Sverige idag på fler områden än ålder. De flesta av Stockholms nattklubbar har en tydlig åldersinriktning (trots att det är roligare där man inte har det). Värst är ändå idrotten. 13-åriga tjejer anses bara kunna spela fotboll med andra 13-åriga tjejer. Förra sommaren samlade jag ihop ett antal fotbollsintresserade entusiaster till ett antal matcher på på Adelsö IFs stora fina fotbollsplan. Reinhard, från Österrike var över 60 och sen fanns alla åldrar ner till Anna, 8 år. Det var jättekul, men några såna fotbollsturneringar finns förstås inte. Så tänker vi inte i det välorganiserade Sverige. Än värre är det i friidrotten (där alla rimliga skäl för åldersuppdelning saknas). Först springer 3 pojkar i P14, sen springer 2 flickor i F16 ungefär lika fort, och så där fortsätter det. Men de kan inte tävla ihop. I Friidrottsförbundet inomhushall delar man till och med upp träningstiderna efter åldrar. Där är åldersblandade träningsgrupper inte välkomna. Det är ren ålders-apartheid.
Om den här trenden får fortsätta är det snart bara de medelålders som får förmånen att jobba ihjäl sig för att försörja de växande massorna i utanförskap. En annan är att det är mycket svårt för unga människor att påverka organisationer där alla andra är medelålders med många anställningsår bakom sig. Därmed stagnerar dessa företag. Jag skulle själv aldrig köpa aktier i ett företag med snäv åldersstruktur, såvida jag inte såg ett innovativt förslag för att bli av med överskottet av medelålders medarbetare med många år i bolaget. Då skulle jag gärna köpa aktier i SAS, Telia Sonera eller Apoteksbolaget (när det blir möjligt).
