Jag vaknar med en känsla av att inte ha sovit en blund. Det är tisdag, nästan hela jobbveckan kvar innan helgen och möjlighet att vila. Förkylningen kör i kroppen,
men morgonrutinen måste klaras av ändå, arbetsuppgifterna under dagen likaså.
Jag får med mig morgontidningen och ser att amerikanska forskare har lyckats bevisa varför stress kan leda till förkylning. De som levt länge med stress är mer mottagliga för förkylningsvirus. Med en kort tillbakablick i den fullsmetade kalendern anar jag varför kroppen nu säger ifrån.
Jag släpper tankarna på morgonrutinen som blev som den blev och mitt hälsotillstånd som inte heller följde planen. Funderar istället på jobbet och allt som bara måste bli klart, idag, helst före lunch. Även om jag inte ens är på plats vid mitt skrivbord börjar nu telefonen ringa, en kund som ställer en fråga och förlänger listan på saker att bocka av. Tunneln framför mig mörknar, och fram till ljuset är det en hel arbetsdag, eller nästan en hel arbetsvecka.
Om en timme har jag ett internmöte om att analysera ett kundföretags höga sjukfrånvaro. Jag stänger av mobilen, lämnar skrivbordet och stänger in mig i ett konferensrum. Kunden har illröda siffror inom konflikter och stress. Dessutom saknar de balans mellan arbete och privatliv. Längre ner i organisationen varierar resultaten, några grupper har lyckats bättre, andra har det riktigt svårt.
Filen med data om kundens sjukfrånvaro är på väg in senare under dagen. Det här blir en intressant analys, som kommer hjälpa kunden sänka sjukfrånvaron. Det får positiva konsekvenser för både företaget och alla som jobbar där. Ingen vill ju känna sig stressad, ingen vill vara sjuk.
Jag tar ett djupt andetag, funderar på om jag verkligen borde vara på jobbet, med risk för att smitta andra. Funderar på om jag snabbare skulle kunna vara åter och prestera max om jag faktiskt drog hem, genast. Men så knackar min kollega mig på axeln, det är dags att köra igång med analysen, och inom loppet av några minuter har jag tvingat bort tankarna på hur förkyld och stressad jag är. Så kan man ju göra till en viss nivå, men vad får det för konsekvenser på längre sikt, för mig själv och alla i min omgivning?
