När du dör så har du nog tänkt mer på jobbet än på någon annan enskild företeelse.
Du älskar inte jobbet så som du älskar din mamma, din man/fru och barn, men du tillbringar mer vaken tid på jobbet än med någon av dem. Du läser antagligen jobbrelaterad litteratur, som den här bloggen, på en del av din fritid.
Summera upp det. Läskigt, eller hur?
Och hur gör då jobbet slut med dig? För en månad sen kritiserade vår VD Peter Bolinder Ericssons VD Hans Vestberg för att han lät personalchefen ta alla frågor från media i samband med det senaste beskedet om nedskärningar. Det kanske inte var helt modigt, men bleknar jämfört med Volvo Cars sätt att sparka sin VD Stefan Jacoby efter hans stroke. Styrelsen skickade ett förseglat brev direkt till sjuksängen!
Vi var nog många som blev upprörda.
Det är en sak att alla börsnoterade företag måste publicera potentiellt kurspåverkande information via pressrelease. Det är förståeligt men verkligt synd. Det är inte via massmedia du vill få veta att du kanske ska bli av med jobbet. Det får dig att känna dig oviktig och ouppskattad. Din motivation är som bortblåst i samma stund som du får höra nyheten på TV.
Men Jacoby? Inga börsregler satte stopp för ett personligt besök vid sjuksängen. Ett sådant besök skulle dessutom ha gett styrelsen information om vilken form deras VD faktiskt var i efter sin milda stroke. Intervjun med Jacoby i SvD fick mig att fundera både på det affärsmässiga och det mänskliga i styrelsens agerande. Om brevet hade framkallat en ny stroke. Vad hade styrelsens ansvar då varit?
I den förra vågen av uppsägningar såg vi i medarbetarundersökningarna hur man ska göra. Det viktigaste var att de högsta cheferna aktivt var ute och pratade med folket på golvet. De cheferna behöll förtroendet och personalens tro på företaget. Det engagemanget var sen viktigt för deras företags förmåga att snabbt komma tillbaka.
Volvo Cars sparkning av Jacoby är inte det enda exemplet på fegt ledarskap. Lika illa är Amerikanska Citibank som säger upp 11 000 anställda. Budskapet om de elva tusen jobb som försvinner lades i tredje paragrafen av en pressrelease som i övrigt handlade om annat.
Den tredje paragrafen börjar dessutom med tre meningar som alla börjar med subjektet ”Citi”. Det finns ingen tvekan om att det är Citi som gör de här bra sakerna. I slutet av paragrafen kommer en mening som känns som en konsekvens av det dåliga vädret. ”Dessa handlingar resulterar i en reduktion av 11 000 positioner”. *
Det är allt!
Någon kanske trodde att ingen skulle orka läsa pressreleasen så noggrant att man skulle upptäcka uppsägningarna.
Ps. Jag vill rikta ett tack till Richard D’Ambrosio, kommunikationskonsult från New York, som hittade och reagerade på den här pressreleasen.
