Förra veckan publicerades två färska rapporter rörande kvinnligt ledarskap. För mig blev läsningen lite av en berg-och-dal-bana.
Det började med stiftelsen AllBright som arbetar för fler kvinnor på ledande positioner. I sin årliga rapport undersöker AllBright könsfördelningen i ledningsgrupper och styrelser, 253 svenska börsbolag ingår. Det konstateras att ökningen av kvinnor i ledningsgrupperna under året knappt är någon ökning alls. Andelen kvinnor går från 17,8% till 18,5%. Hela 82 bolag saknar helt kvinnor i ledningsgruppen och hamnar på ”Svarta listan”. Pinsamma och nedslående siffror, utifrån flera perspektiv. Till exempel vet vi att mångfald (både kön och andra faktorer) gör att team fungerar bättre och blir mer dynamiska. Vidare kan siffrorna knappast fungera som inspiration för de kvinnor som överväger att göra karriär. Osv. osv. Mer om detta i en tidigare bloggserie.
Desto mer uppmuntrande är att de nämnda 82 bolagen på ”Svarta listan” marknadsförs under rubriken ”Hej student, här är bolagen du inte vill söka jobb på…”, flitigt delad i sociala medier. Tack för det AllBright.
I söndags, dagen efter internationella kvinnodagen, skrev Företagarnas VD Elisabeth Thand Ringqvist en debattartikel på DN Debatt under rubriken ”Företag med kvinnor som VD har lägre vinstmarginal”. Morgonkaffet fastnade i halsen och efter ett par minuters läsning kändes det knappast bättre. Elisabeth Thand Ringqvist hade då lagt fram tre möjliga hypoteser till för varför bolag med kvinnlig VD har lägre vinstmarginal:
1, Kvinnan är sämre på att ta betalt
2, Kvinnan bemöts annorlunda i näringslivet
3, Kvinnan investerar mer i sin personal
Jag börjar ana att något inte står helt rätt med Företagarnas rapport. Skulle företag med kvinnlig VD vara sämre på att ta betalt? Skulle företag med kvinnlig VD bemötas annorlunda? Kan det vara negativt för ett företags vinstmarginal att investera i sin personal? Nej, nej och nej (möjligtvis på kort sikt på sista frågan). Jag läser avsnittet kring rapportens metod som jag först hoppat över och noterar att över 125 000 företag ingår i undersökningen. Så skriker tvååringen ”Bada pappa, vill bada. NU” och jag lämnar min DN.
Senare på kvällen läser jag på DNs hemsida att Förtegarnas rapport möts av kritik från den norsk professor i finansiell ekonomi. Metoden för undersökningen ifrågasätts som för generell för att det skall kunna sägas att skillnaderna i vinstmarginal skall förklaras av VDs kön. Tack för det Norge.
Jag pustar ut, men fastnar ändå för Elisabeth Thand Ringqvist avslutande ord där hon skriver att ”Vill vi åstadkomma verklig jämställdhet i näringslivet, så måste vi ta steget från börsbolagens styrelser till att diskutera hur kvinnors företag ska kunna bli lika lönsamma som mäns”. Är inte detta ett ifrågasättande av kvinnors kompetens och förmåga att leda företag? Är det verkligen vad Företagarnas VD tycker är viktigast för att nå jämnställdet i näringslivet?
Jag blir trött men får en idé. Surfar in på http://allbright.se/ och läser om lite konstruktiva tankar för att öka andelen kvinnor i ledningsgrupper och passar på att dela Svarta listan på Facebook. Det känns direkt bättre.
