Många lever i villfarelsen att Sverige är världens mest jämställda land. Tyvärr har vi halkat ner till en 4:e plats efter Island, Norge och Finland på World Economic Forums lista. 4:e plats kan ju låta bra, men om vi t.ex. tittar på Sveriges genomsnittliga bolagsstyrelse så innebär även en 4:e plats att vi har en bra bit kvar tills det blir jämställt. Visst, en viss förbättring har skett under de senaste åren, men enligt en rapport från Allbright uppnår bara 28 procent av börsbolagens styrelser en jämställd nivå. Ur ett europeiskt perspektiv är det bättre än t ex Malta som ligger på 3 procent, men också sämre än Lettland med 31 procent.
Mycket statistik, men faktum kvarstår: 2015 är inte ens var tredje svensk börsbolagsstyrelse jämställd!
Rapporten från Allbright som släpptes för ett par dagar sedan har fokus på styrelsegrupperna, men här vill jag väcka en lite större tanke. För hur ser det egentligen ut i de operativa ledningsgrupperna i svenskt näringsliv? En studie av Matilda Sandström visar att mångfald gör grupper mer effektiva, vilket naturligtvis även gäller på de högre nivåerna i en organisation. Oroväckande eftersom Matilda Sandströms forskning dessutom visat att det i två tredjedelar av de svenska börsbolagens ledningsgrupper finns ingen eller bara en kvinna. Utöver vad det säger om kvinnors möjligheter att påverka hur företag leds och besluten som fattas dagligen är det naturligtvis intressant att reflektera över den konkurrenskraft svenska bolag går miste om genom att rekrytera så extremt homogent.
Vi har ibland en mycket fin bild av vårt älskade Sverige och hur bra allting fungerar, men det är en bild som ur vissa perspektiv aldrig har varit särskilt vacker och definitivt har potential att förbättras. Kort sagt, det finns mycket jobb att göra!
