Svenska generaldirektörer hängs allt oftare ut i medierna för att de har fått lågt förtroende från personalen i medarbetarundersökningen. Jag förstår att de blir oroliga, och inte genast vill sprida sina sjunkande siffror vidare.
Försäkringskassans generaldirektör Curt Malmborg uthärdade mediestormen i några månader innan han avgick. Teaterförbundets ordförande Jaan Kolk försöker skylla Riksteaterns och Stadsteaterns låga resultat på politikernas nedskärningar, trots att utförsbacken har pågått sedan 2008. Värst av allt var dock gatloppet som Röda Korsets ledning genomgick för några år sen när informationschefen hade förskingrat fem miljoner kronor. Det gjorde att Bengt Westerbergs lön plötsligt var ett scoop, trots att han med lätthet hade kunnat tjäna mycket mer för samma mängd arbete i näringslivet.
Jag kan inte undgå att jämföra med hur det fungerar i näringslivet. De privata företagens ledningsgrupper kan driva förändringsprojekt och samtidigt sova gott om natten. Då följer Brilliant ändå ett flertal rätt halsbrytande förändringsprojekt inom svenska företag. Fullt i nivå med Försäkringskassans stora sammanslagning av 37 kassor till en enda.
En stor skillnad är förstås mediernas intresse. Det säljer inga lösnummer att personalen i Bengtsfors Elektriska har lågt förtroende för sin ledning. En förtroendekris i ett storbolag som Volvo eller Ericsson skulle möjligtvis vara av intresse, men Polisen; det är mumma för Aftonbladet.
Tyvärr underlättar det inte ledningens arbete att personalen får läsa att personalen saknar förtroende för ledningen. Det påverkar oundvikligen deras uppfattning av hur de själva svarat. Därför leder den här typen av rubriker oftast till ännu lägre siffror året efter, som de nu har gjort i Polisen.
Om Brilliant skulle låta alla i ett företag besvara den öppna frågan ”Hur kommer det sig att du har så bra förtroende för ledningen?” så får vi alla medarbetarna att tänka på det som är gynnsamt för förtroendet. Det som ledningen gör bra. Om vi istället skulle låta alla i personalen besvara frågan ”varför har du så dåligt förtroende för ledningen?” så tvingar vi alla att tänka negativt om ledningens arbete. De här rubrikerna gör samma sak. Det behöver ledningen ungefär som en simmande behöver en boja om foten.
Med facit i hand skulle förstås rikspolischef Bengt Svenson ha tagit tjuren vid hornen direkt. Ett pressmedelande direkt från ledningen om de sjunkande siffrorna hade pekat på en öppenhet. Media hade kastat sig över nyheten med aningen mindre skadeglädje. Samtidigt förstår jag att de inte frivilligt kastade sig i den isvak som de nu försöker kravla sig ur. Det är mänskligt.
Det finns två sätt att slippa isvaken nästa och nästnästa år. Avgå eller jobba aktivt med kommunikativt ledarskap. Strategiskt kommunikativt ledarskap och lokala chefers kommunikativa ledarskap. I Brilliants unikt långa serier av medarbetarundersökningar i stora organisationer så är kommunikativt ledarskap det enda som fungerar.
Det är min bild av vad Bengt Svenson borde göra. Vad tycker du?
