Än en gång kommer statistik som visar att män tjänar mer pengar än kvinnor, drygt 4 000 kr mer i månaden. Värst är förstås att 7 procent av skillnaden består när yrkesval, ålder och arbetstid räknas bort. SvD och DN och Magnus Dalvalls blogg
Det som stör mig mer än de 7 procenten är två saker:
1. Att folk är förvånade.
2. Att man inte tar in den uppenbara förklaringsfaktorn barnledighet i statistiken. Är det för politiskt känsligt?
I Trygg-Hansa fick jag för nästan 20 år sen fram ett hundratal kvinnliga och manliga ekonomers löner. Löneutvecklingen var helt jämn fram till 25 års ålder, och efter 44. Däremellan drog männen ifrån med några procent för varje år. Det återspeglade förstås delvis att männen försökte göra karriär medan kvinnorna istället valde deltid. Men det handlade också om att kvinnorna hade svårt att få jobb som chefer. Det försökte HR ändra på, men det gick inte. Man var rädda för att den kvinnliga chefen skulle stanna hemma. När en hög chef ska tillsätta en underlydande chef så vill man förstås undvika att den chefen försvinner från sin plats.
Den ”riskkalkylen” var väldigt enkel på den tiden, för då tog kvinnorna 92 procent av barnledigheten. Det var förstås innan pappamånaderna kom. Nu tar mammorna ”bara” ut 79 procent av föräldraledigheten (i Stockholm, mer i resten av landet). Det betyder att deras män tar ut ungefär 18 dagar mer än vad de två pappamånaderna ger dem. Den större risken i att tillsätta en kvinnlig chef har gått från 92/8 till 79/21. Risken att få en frånvarande chef var alltså tidigare elva gånger större om man valde en kvinna. Nu är risken ”bara” 4 gånger större för kvinnor än för män. Det är förstås ett stort steg framåt, men med nuvarande förändringstakt lär 50/50-uppdelning av barnledigheten uppnås år 2311. Mina barnbarnsbarnbarnbarns barn kan få leva i ett jämställt Sverige. Halleluja!
