Är du allergisk mot något ord?
Min kollega Emanuel kvider om jag nämner ”livspusslet”. Han tycker det ordet leder fel och begränsar oss.
Det påminner mig om mina sista tre månader i USA. Då jobbade jag sexton timmar om dagen, sju dagar i veckan. Ändå var det här en stressfri tid. Jag hade nämligen rensat bort allt annat ur mitt liv. Lägenheten var uppsagd eftersom jag ändå aldrig hade tid att komma hem från kontoret. Min fru flyttade hem till sina föräldrar över sommaren så det var bara jag och projektet. Det var väldigt skönt att vara så fokuserad.
110-120 timmars arbetsvecka var förstås ohälsosamt. Någon ”balans mellan arbete och fritid” kan man inte prata om när man helt enkelt har valt bort fritiden, men det kändes inte så. Det kändes faktiskt bra. Den här tiden ger mig lite perspektiv på begreppet arbetstid. Jag jobbade ju nästan tre arbetsveckor varje vecka och hade lika lite problem med det som de flesta Amerikaner har med att jobba 50 veckor om året.
Som förälder kan jag förstås inte göra så där. Det går inte. Kl fem slutar jobbet och då börjar rollen som pappa med hämtningen från skolan. Sen är det matinköp och middag; läxor och läggdags. Det är underbart men jag är upptagen. Jag tror det är därför som singelföräldrar upplever att de har sämre balans mellan arbete och fritid än vad deras kollegor utan barn gör. Tiden att ligga i soffan och peta sig i naveln är borta.
Singelföräldrar jobbar förstås inte mer än vad barnlösa singlar gör. Bilden visar att livspusslet är lättare att lägga innan man får barn. Pusselbiten ”jobbet” kan få växa sig jättestor innan flickvänner, pojkvänner, föräldrar och kompisar börjar klaga.
Alltså: Singelföräldrarna känner av livspusslet. Det är den stressen som gör dem mindre lyckliga än föräldrar som är sambos eller gifta.
Föräldrar som är sambos eller gifta har i praktiken oförändrad balans arbete/fritid sen de fått barn. Dessutom gäller mönstren på samma sätt för män och kvinnor. Antalet män med bara ett barn är för litet för att vi ska dra någon slutsats av den lilla ”peaken” i grafen här.
Men Undersökningen Wise Happiness 2 gjordes ju i Sverige och i Danmark. Danskarna är inte bara aningen lyckligare än oss. De pratar inte heller om ”Livspusslet” på samma sätt.
Det finns många bevis på hur vi blir mer observanta på det som vi har ord för. Eskimåer har fler sätt att säga ”snö” än vad andra språk har. De ser därmed fler varianter av snö än vad vi gör. Stammar som bor i djungel har de fler ord för grönt. Hindi lär ha över 400 ord för kärlek/erotik, vilket kan förklara varför de är så många. Ordet ”rasism” gör oss till exempel mer observanta på de negativa beteenden som det ordet står för. På samma ord kan möjligen ordet ”Livspusslet” göra oss mer observanta på svårigheterna att hinna med både jobb, fritid, motion osv.
Det är min hypotes till varför balansen mellan arbete och fritid driver lycka femtio procent mer i Sverige än vad det gör i Danmark*
Danskarna jobbar knappast mindre än vi och de har inte färre barn. Men bristen på ett ord som ”Livspusslet” gör dem lite som humlan. De tror de har balans mellan arbete och fritid…och det gör dem lite lyckligare än oss!
*Att sambandet mellan balans jobb/fritid och lycka är så mycket starkare i Sverige än i Danmark är en av flera spännande upptäckter som min kollega Dr. Jana Janssen gjorde när hon analyserade undersökningen Wise Happiness 2.
