Jag tror att alla kan skriva under på att ingen ska behöva skadas eller, bevare mig väl, förolyckas på sin arbetsplats. Företag har under de senaste decennierna investerat i säkerhetsanordningar och utbildningar vilket har minskat olyckorna dramatiskt sedan 50-talet, men trots detta finns fortfarande stora skillnader mellan olika branscher, företag och arbetsgrupper. Varför är det så?
Jag har jobbat en del med undersökningar kring säkerhetsarbete under den senaste tiden och kom då att tänka på Arbetsmiljöverkets kunskapssammanställning ”Riskperception och interventionsmetoder” som bland annat tar upp ledarskapets betydelse för säkerhetskulturen. Även i Brilliants egna studier är det tydligt att chefens beteende är viktigt för att öka säkerheten på arbetsplatsen. Bra chefer har faktiskt färre säkerhetsincidenter. Kunskapssammanställningen visar bland annat att om chefen har ett starkt säkerhetsfokus så har medarbetarna det också, vilket egentligen säger sig själv. När det gäller feedback från ledningen är det särskilt viktigt att cheferna ger beröm för rätt beteenden men också vågar konfrontera beteenden som innebär ökad säkerhetsrisk. Detta eftersom ett beteende som inte får någon konsekvens slocknar ganska snabbt.
Jag kommer ihåg när jag jobbade extra vid sidan av skolan på en snabbmatsrestaurang. När vi rengjorde fritöserna med 180 gradig het olja skulle både handskar, förkläde och skyddsglasögon tas på innan vi kunde påbörja arbetet. Samtidigt skulle det gå snabbt. Kunderna fick inte vänta. Beslutet var då enkelt för en tonåring som ville göra bra ifrån sig på sitt första jobb – jag struntade helt enkelt i skyddsutrustningen, nästan varenda gång. Idag är jag tacksam för att det inte gick värre än några brännande oljestänk på händerna.
Vad hade behövts för att jag skulle ha använt skyddsutrustningen? Att få en tillsägelse en gång i halvåret är knappast effektivt. Säkerheten måste bli en del av kulturen på arbetsplatsen och det är ledarens ansvar att bygga förutsättningarna för att en sådan kultur ska kunna uppstå. Ledarna måste belöna och uppmärksamma bra säkerhetsbeteende och själva leva och signalera att säkerhetsrutiner inte är en valbar del av vardagen. Sist, men inte minst, är det viktigt att göra tydligt att säkerheten får ta tid.
Ett sätt att ge frågan mer tyngd är att från högsta ort visa att det här är prio. Jag har hjälpt en del av våra kunder att analysera hur ledarskap och säkerhet hänger samman, och kopplat detta till lönsamhet. De bra cheferna har både färre säkerhetsincidenter och är mer lönsamma. Detta gör att de enskilda cheferna förstår hur viktigt det är för dem att arbeta med sitt ledarskap.
Ta med dig detta när du tänker säkerhet framöver, oavsett vilken bransch du arbetar i. För du vet väl att säkerhet lönar sig?
