Mina sex år i USA gör att jag ser på kvotering som något naturligt. Det fungerar. USA är ett enormt heterogent samhälle. Det moderna USA dras med gigantiska problem som skapades i den vilda västerns behandling av grupper som indianer och slavar.
Utanförskapet i Rinkeby, Rosengård och Biskopsgården är bara en mild västanfläkt av vad den utmaning Uncle Sam hanterar för att hålla ihop nationen. Därför är också medicinen mycket starkare där. De har t.ex. bussat barn mellan skolor i rika och fattiga delar av Amerikanska städer i nästan 50 år. Tänk om vi skulle bussa Östermalmsbarn till Rinkeby och vice versa. Inget svenskt parti skulle ens våga föreslå något sådant.
I Wisconsin hade jag en rumskompis som var ihop med en svart tjej, Drewnita, som tog sin MBA. En svart kvinna med rätt utbildning för att sitta i ledningsgrupp. Drewnita var het. Vartannat samtal på hennes telefon var en rekryterare! En svensk tjej med invandrarbakgrund kan doktorera i företagsekonomi utan att komma i närheten av Drewnitas antal jobberbjudanden.
Världens mest respekterade MBA-program är det på Harvard. Där är mångfald prio ett när man tar in studenter. På Harvard har man förstått att mångfald är lika viktigt som kunskap och intelligens när det gäller beslutsfattande. Att kvotera är inte aktuellt på Harvard. De är sen länge långt förbi den gränsen.
Min poäng är: Det har inte direkt gått dåligt för USAs näringsliv. I Sverige pratar vi om kvotering som om det var något vi gjorde istället för att sköta affärerna. I USA förstår de flesta företagsledare att det är en del av dynamiken.
Sen är de flesta kvinnliga representanter i svenska styrelser emot kvotering. Det kan dels vara en politiskt nödvändig ståndpunkt. Men sen har kvinnorna förstås rätt i att om det inte alls fanns någon kvotering så skulle de inte behöva ”vara mer pålästa och mer knivskarpa i sina analyser än de andra” som Siri Wikander skriver i sitt utmärkta inlägg mot kvotering. Det håller jag med om, för utan kvotering skulle de aldrig ha blivit insläppta.
Dagens beteenden skapas av dagens strukturer. Dagens strukturer är en produkt av gårdagens beteenden. Det kretsloppet är alltid svårt att bryta. Chicagos getton är en effekt av att USA hade slaveri en gång i tiden. Det tar tid att bryta ett mönster. ”Män rekryterar män” är ett sådant mönster. Sen jag flyttade hem från USA för 20 år sen har det pratats oerhört mycket om att kvinnor ska in i svenska ledningar och styrelser, men jag går nog i pension innan jag får se mer än någon enstaka jämnt blandad svensk börsbolagsstyrelse.
Sen kan vi diskutera olika former av kvotering. Norges lag att minst 40 procent av ledningen i aktiebolag och företag med spritt ägande är rätt tuff medicin, men det finns klara tecken på att den har fungerat. Utbildningsnivån i Norska styrelser har t.ex. stigit. Enligt Adams & Ferreiras stora studie kan vi också förvänta oss att de norska styrelserna har blivit mer aktiva. Den effekten gäller inte bara kvinnorna utan även männen i styrelserna. Det stämmer också med vad vi ser när vi delar upp ett företags arbetsgrupper i enkönade, ojämnt blandade och jämnt blandade grupper. Motivationen är alltid störst i de jämnt blandade grupperna och minst i de enkönade.
Siri Wikander föreslår att vi ändrar i reglerna för företagsredovisning till förmån för jämställdhet. Det är ”kvotering light”. Det är inte dåligt, men nackdelarna är exakt desamma som för kvotering. Kvinnor och invandrare i svenska styrelser kommer fortfarande känna sig inkvoterade. Att kvinnor överkompenserar genom att komma mer pålästa till varje möte är dessutom naturligt och bra. Det är så de skapar en bättre sits för nästa generation kvinnliga styrelserepresentanter.
Motivation ökar i blandade grupper
