Igår var jag på Veckans Affärers och PARs prisutdelning till Sveriges 318 Superföretag. Jag var där för att mingla med eliten. Det är en oerhörd ynnest att få göra det. Det här är inga Ericsson eller Volvo.
Jag pratade med ICA Nära i Brottby. De konkurrerar mot jättar som ICA Maxi i Arninge, en mil bort, som har mycket lägre priser. ICA Maxi är inget superföretag, men det är ICA Nära i Brottby. De har personal som trivs väldigt bra. Den trivseln sprider sig till kunderna som kommer till butiken varje dag, även om de egentligen inte behöver köpa någonting.
Jag pratade också med BM Agri AB, som består av Mats och Britt-Marie Eriksson. De sitter i villan i Alingsås och köper konstödsel på börsen i Chicago som de sen säljer till Svenska bönder. BM Agri omsatte 250 miljoner i fjol och gjorde en vinst på 10 miljoner.
Det är här man hittar den Svenska tillväxten. De senaste 7 åren har 1500 företag uppnått titeln ”Superföretag”. Dessa fem promille av de svenska företagen har under de här åren stått för en dryg fjärdedel av alla de jobb som har skapats i Sverige under samma period.
Vad är det då som gör Superföretagen så bra? Per Weidenman ligger bakom STI-klassningen och utmärkelsen Superföretag. Per säger att de alltid kan förklara vad det är de gör. Det gör de på ett enkelt sätt och det tar sällan mer än fem sekunder.
Framför allt är de här företagen fungerande system. Strategin, personalpolitiken och sättet att kommunicera med kunder låter så självklart när man pratar med dem. Ändå är de inte likadana. Jag tänker på Peter Senge* och hans systemteorier om framgångsrika företag. Så är det absolut. Man kan inte ta personalpolitiken från det ena företaget och applicera det på det andra. Det vore lika framgångsrikt som en snabel på en giraff.
*Peter Senge är mest känd som författare till boken ”The Fifth Discipline: The art and practice of the learning organization”. Senge är också chef för MITs Center for Organizational Learning)
