”Men alla mina vänninnor då?” sa min flickvän ”de som är så olyckliga över att de inte har några barn”.
Jag har just förklarat att barn inte gör sina föräldrar lyckliga. Det såg jag i Wise Happiness 1 och det min kollega Dr Jana Janssen bekräftat i Wise Happiness 2. Men det har ändå kliat i mig sen dess.
Har vänninnorna fel?
Är det som Slavoj Zizek säger, att de inte blir lyckliga av att få det de vill ha?
Som far till världens två finaste pojkar vet jag hur underbart det är att ha barn. Men jag vet också att barn inte bara är underbara. Det är mycket annat också. Mat ska lagas, läxor ska läsas och rumpor ska torkas. Jag älskar allt det där, men det är ändå rätt mycket när man kommer hem trött från jobbet och bara vill slänga sig i soffan.
Sen tänker jag på förändringen för sju år sen, när mitt äktenskap sprack. Då bytte jag från den ljusgrå till den mörkgrå kurvan i bilden här nedanför. Där jag tidigare hade 81% chans att vara lycklig så hade jag nu bara 55% chans.
Det var också en poäng vi gjorde i Wise Happiness: Det är viktigt att ha en vuxen människa att dela sitt liv med. Det är mycket viktigare för lyckan än vad barnen är.
Då tar min flickvän upp en skållhet politisk potatis. ”Är föräldraskapet en starkare drift hos kvinnor än hos män?” Med andra ord; blir kvinnor lyckliga av barn även om de inte har någon att dela bördan med?
Det enkla svaret är nej, men det är inte så enkelt. De kvinnliga singlarna blir lite mindre lyckliga med fler barn. Bland manliga singlar verkar det däremot vara en större börda att vara ensam med två barn. Där sjunker andelen lyckliga rejält. Mindre än hälften av singelpapporna är mycket eller ganska nöjda med sina liv.
..och när vi talar om gifta och sambos, då träder något verkligt spännande fram:
De gifta kvinnorna är lyckligast med flera barn medan det är tvärtom för männen!
Här ser det plötsligt ut som att den traditionella bilden av tvåbarnsfamiljen med mamma och pappa är ett kvinnligt lyckoprojekt. Jag kan tänka mig att jag skapar underlag för ett och annat äktenskapligt gräl här, men jag tror det här är en väldigt nyttig diskussion att ha med sin partner.
Vad tror du det handlar om?
