Här på Brilliant ser vi ofta stöd för tesen ”det som mäts blir gjort”.
Till exempel vet vi att när vi mäter kommunikativt ledarskap på ett företag förändras chefernas beteenden. Att det mäts visar att ledningen tycker det är viktigt. Då får kommunikation en högre prioritet. Det händer.
Samma sak gäller vårt uppföljningsverktyg. Där ser man vilka grupper som har jobbat igenom enkätresultaten. När våra kundföretag börjar använda vårt uppföljningsverktyg får vi höra att det händer mycket mer än tidigare. Det händer.
Så, vad mäter du?
Det som oroar mig är att jag ibland ser att företag hamnar i fällan att mäta det som är lätt att mäta, exempelvis personalens ålder och lön. Ålder och lön är mått där 25 är hälften av 50 och 100 är dubbelt så mycket som 50.
Pengar fungerar på samma sätt. Alltså är controllers vana vid sådan information. När controllers är ansvariga för det balanserade styrkortet finns en risk för att de väljer att mäta sådant som kan mätas på samma sätt som pengar. Attityder är inte som pengar . En entusiastisk person är inte dubbelt så glad som en måttligt entusiastisk person. Därför kan attityddata bli bortvalt till förmån för personalens genomsnittliga ålder.
Attityder påverkar allt som är viktigt i ett företag. Personalens ålder däremot, förändras på ett förutsägbart sätt. Vi tenderar ju att bli ungefär ett år äldre för varje år som går, eller hur?
Vad är viktigast för företaget?
Frågan alla bör ställa sig är; vad är viktigt för mitt företag?
- Tillväxt eller lönsamhet?
- Ålder eller entusiasm?
- Lön eller lönespridning?
- och en massa andra vägval
Om du styr mot precis samma faktorer som dina konkurrenter så siktar du på att bli en i mängden.
Räcker det?
