Tillväxt-gurun Claes Knutson höll en sprakande presentation hos Forte Executives i förra veckan. Han sa mycket bra men jag hakade upp mig på det här:
”Alla måste med men alla får inte vara med” sa Claes.
Med det menar Claes att
- Alla måste brinna för det ditt företag ska uträtta.
- De som inte brinner för företaget ska bort.
Låt mig berätta hur det rådet kan se ut i verkligheten:
Boris Benulic, Energibolaget Kraft och Kulturs VD, bad på julfesten personalen ställa upp sig i två led. I det första ledet ska de ställa sig som verkligen brinner för Kraft & Kultur. I det andra ledet kan de ställa sig som mest jobbar för att kunna betala hyran. Till dem erbjuder han sex månaders lön mot att de genast säger upp sig.
Låter det bra? Kanske något du skulle kunna tänka dig att göra?
Det blev ett litet led av passionerade medarbetare och ett långt led av ljumma. Det andra ledet var så långt att företaget inte kunde leva upp till Boris löfte. Det skulle ha blivit för dyrt och för få medarbetare skulle ha funnits kvar.
Claes och Boris har ändå en poäng. Brilliants analyser visar tydligt att andelen entusiastiska medarbetare är det som driver lönsamhet. Medelvärdet i entusiasm är inte alls lika bra. Andelen positiva är ganska bra.
Tankevurpan är i hanteringen av de som inte är entusiastiska. Du kan se dem som framtida entusiaster eller så kan du se dina ljumma medarbetare som ”ruttna äpplen” som måste bort ur korgen för att inte rötan ska sprida sig till de andra äpplena.
Det är faktiskt en hypotes som kan testas. Sånt går jag igång på. Jag bestämde mig för att testa om Claes, Boris och alla andra som tror på ”ruttna äpplen” har rätt.
Om oentusiastiska medarbetare är som ”ruttna äpplen” så fortsätter de att vara oentusiastiska.
Jag testade frågor relaterade till engagemang och till strategi. Ju högre korrelation desto mer rätt har de som tror att det gäller att välja ut rätt individer (och göra sig av med de som inte är ”rätt”).
I kännedom om företagets strategi förklarade fjolårets svar 12 procent av årets svar.
I stolthet förklarade fjolårets svar 1/5 av årets svar.
I trivsel på jobbet förklarade fjolårets svar 15 procent av årets svar.
I NPS-frågan förklarade fjolårets svar nästan 1/3 av årets svar.
Den fråga som gav mest stöd för ”ruttna äpplen-tesen” var alltså NPS-frågan: Skulle du rekommendera företaget som arbetsplats till en vän? Snällt räknat har Boris Benulic 1/3 procent rätt och 2/3 fel.
Låt säga att du får tag på Brilliants data (vilket förstås aldrig kommer ske) och att du ger Boris Benulics erbjudande till alla de som har svarat någonstans i området 0-6 i NPS-frågans tiogradiga skala. Två år senare skulle en majoritet av de du just har köpt ut vara företagets ambassadörer. Dessutom får du köpa ut 40 procent av de som idag är dina ambassadörer.
Slutsats:
- Ingen är ett ruttet äpple.
- Du vet aldrig vem som är din ambassadör om två år.
Boris Benulics erbjudande hade varit en dålig idé även om bara 10 procent hade ställt sig i ”fel” kö.
