Grupper är min passion. Mitt första starkaste minne av vad en grupp kan åstadkomma var med min ungdomsgrupp i Rädda Barnen på gymnasiet. Tillsammans var vi oslagbara och vi skulle rädda hela världen. Att själv få uppleva styrkan i vad en grupp kan åstadkomma känns fantastiskt. Du blir starkare och tillsammans blir ni oövervinneliga.
För många år sedan jobbade jag i en arbetsgrupp med en kollega som föredrog att jobba för sig själv. Kollegan uttryckte aldrig det men vi andra tolkade det så genom hens beteende. Hen delade inte med sig av sin kunskap till oss på gruppmöten och bidrog motvilligt till det gemensamma arbetet när det krävdes av chefen. När vi skulle samarbeta i gruppen mailade kollegan alltid över sitt bidrag och lät oss andra jobba fram något gemensamt. Kollegan tog inte heller några initiativ till några gemensamma möten.
När jag nu jobbar med samarbetsproblem i arbetsgrupper så tänker jag ibland på kollegan i min arbetsgrupp. Som inte inkluderade oss kollegor i sitt arbete. Som inte spred nödvändig information. Som inte delade med sig och bidrog till helheten, affären eller hade våra samarbetspartners bästa i första rummet. Som helst ville sitta på egen hand och jobba.
Alla människor är olika. Vissa gillar att socialisera mycket och bolla sina idéer. Andra vill hellre sitta och jobba på egen hand. Det sätt vi föredrar att jobba på, påverkar samarbetet i gruppen. Jag möter ofta en stor tolerans från chefer för deras medarbetares individuella behov. Många chefer är bra på att lyssna in sina medarbetares enskilda behov och önskemål om att arbeta på ”sitt” sätt, utifrån sina önskemål. På många sätt är detta bra. Ett bevis på omtänksamhet. På förmåga att anpassa sitt ledarskap utifrån olika behov. Men det finns också risker med detta sätt att leda. Individuella behov kan få gå före gruppens behov och det kan försvåra förutsättningarna för gruppen att nå sitt uppdrag och mål.
I många av de grupper jag möter önskar medarbetare och chefer ett ökat samarbete. Inom arbetsgruppen men också mellan grupper i organisationen. Många uttrycker en önskan att veta mer om vad kollegorna kan bidra med. Många önskar fler tillfällen där man har tid att diskutera och tillsammans jobba fram uppgifter. Man önskar mer samarbete.
Men vad betyder samarbete egentligen? Samarbete, något vi lärt oss är bra men som ändå kan vara svårt. För det innebär olika saker för oss. För dig kanske det innebär att vi delar information med varandra vid våra veckomöten. För din kollega kan det betyda att vi bokar gemensamma möten och tillsammans sitter framför datorn och skriver ihop texten till ett gemensamt dokument att skicka till kund. För din chef kanske samarbete innebär att ni ska planera, diskutera och fatta gemensamma beslut. Betydelsen är viktig och vad ordet egentligen betyder för dig och för mig kommer att påverka hur vårt samarbete ser ut och fungerar. Vi gör vår egen tolkning och beter oss därefter.
En central aspekt är viljan. Viljan till samarbete. Och förmågan att se vinsterna och de positiva effekterna. Ibland känns samarbete svårt. Som att ni står och trampar och inte kommer vidare. Orsaken kan ibland handla om en ovilja till samarbete. Kanske en omedveten ovilja som uttrycks som ett motstånd. För samarbete kan kännas jobbigt, vara tidskrävande och utmana mig och mina åsikter om hur arbetet ska utföras. Kollegan kan tycka annorlunda än mig. Jag kan uppleva att jag tappar kontrollen när mina kollegor ska delta i det arbete jag ska utföra. Samarbete kan väcka rädslor och viljan är därför central. (För den intresserade finns det en hel del spännande att läsa om viljan i texter om Psykosyntesen). När jag möter nya grupper funderar jag ofta över hur viljan ser ut i gruppen. Vill alla i den här gruppen samarbeta?
Samarbete kan innebära att jag behöver börja göra något annorlunda från hur jag tidigare har gjort det. Att jag måste anpassa min uppfattning och jämka för att alla som ingår i samarbetet ska känna sig nöjda. Det kan kännas jobbigt att göra annorlunda. Det kan ta mer kraft. Det kan ta mer tid. Och det kan kännas ovant. Att ändra arbetssätt från att jobba individuellt till att samarbeta och jobba i grupp kan vara en stor förändring för den enskilde individen.
En av de ledningsgrupper jag jobbat med de senaste åren utmärkte sig. Redan under vår första dag tillsammans uttryckte flera i gruppen att de verkligen ville samarbeta mer och bli ett ”vi”. De ville varandra väl. En medarbetare i gruppen sammanfattade det i slutet av första dagen: ”Vi kan väl utgå ifrån att alla i vår grupp vill varandra väl och att vi vill jobba tillsammans och om vi upplever något annat så måste vi prata om det?”. Viljan kan vara avgörande för om vi kommer få till ett välfungerande samarbete.
I andra fall saknas viljan. Medvetet eller omedvetet. Då kan samarbetet behöva stödjas. Ett sätt att stödja samarbete är att jobba på en organisationsnivå och ta fram processer för samarbete. Att chef och ledning tydliggör förväntningar på samarbete och att det finns ett upplägg för hur samarbetet ska följas upp. Följa upp vad medarbetarna och arbetsgrupperna gör och inte gör. Följa upp hur gruppen upplever samarbetet och som ev har känts svårt och tidskrävande men också vilka vinster och effekter som märks i verksamheten. Och om medarbetarna inte gör som man har kommit överens om, vad händer då? Ska det bli några konsekvenser?
Att stödja samarbete är ett sätt att styra samarbete. Att organisation och chef styr och följer upp arbetssättet för att det ska bli mer samarbetsinriktat. Så, vad vill du och vad vill din organisation? Fortsätta ensam-arbete eller vill ni ha mer av sam-arbete?
