Jag var också där i fredags och diskuterade mål med Mårten, Konstnären, Säljaren, och några till.
Konstnären tyckte att hon inte hade några mål. Det hävdade säljaren att hon absolut hade, men jag undrar…
….Är det mål eller är det behov?
Även om konstnärinnan inte själv såg sina mål som säljaren såg dem så fanns de spår av någon form av riktning, men de uttryckte sig i behov. Behovet att bli uppmärksammad för sin konst, behovet av att klara av det man inte tror man klarar av eller att förverkliga sig själv. Vid unga dagar kanske både konstnärinnan och säljaren hade som livsmål att göra karriär, skaffa familj, springa Marathon eller något annat som våra normer säger oss att vi bör ha som mål. När vi kommer till en viss ålder i livet ändras målen. Så även om konstnärinnan inte riktade in sig lika fokuserat som tidigare i livet på målen så blev målet något annat. Målet i konstnärinnans fall är snarare en jakt på trygghet och tillfredsställelse av behov, som för henne ligger närmare i tiden. Det är inte viktigt att uppnå målen, det är viktigare att få känslan av att uppnå lugnet. Att få vara den man är.
Om du släpper en mollusk eller en bakterie i en sur miljö så kämpar den för att ta sig till en basisk miljö. Bakterien sätter inte ett mål, men den kämpar ändå. Vi är likadana, men på en lite högre nivå.
/Anneli
Läs gärna första delen i bloggserien kring mål.
Mål 1: Mål hör ungdomen till
